Kvittoletande

Min dotter brukar nästan jämt få gröt till frukost. Helt utan att välja själv, får hon gröt. Men ibland får hon faktiskt välja. Jag brukar då fråga vad hon vill ha till frukost. Och i 8 fall av 10 säger hon yoghurt istället för gröt. Så även i måndags när jag bad henne välja frukostmat.
Så min dotter, min svägerska och jag sitter vid frukostbordet och ska äta yoghurt. Men yoghurten räcker bara till henne och min svägerska och jag säger att jag kan ta mjölk. Sen var det flingorna. Vi försöker ge vår dotter musli som är någorlunda sockerfri men ibland faller vi dit för Cheerios. Dom är ju så goda. Och då får hon också äta sådana ringar som hon kallar dom. Så till sin yoghurt får hon några ringar strödda över. När jag så häller i Cheerios i min tallrik för att sedan ta mjölk över blir min dotters ögon stora som golfbollar.
- Va mycket du tar mamma. Får man det.
Hur kommer jag ur det här nu då. Ingen utväg utan det blir till att fylla på hennes skål också.

För övrigt letade jag ihjäl mig efter ett kvitto igår på en ståbräda jag skulle lämna tillbaka. Jag till och med vände upp och ner på papperskorgen så att blöjor och kaffesump blandades till en härligt mix, men ingen kvitto. Jag hade ju strategiskt lagt det i vårat hörnskåp och nu var det borta. Hela kvällen gick åt till att vända upp och ned på hela nedervåningen. Fram tills min sambo kom hem vid 22-tiden och säger att han kanske fått med sig det när han rafsade åt sig sina kontokort som också låg i hörnskåpet. Han öppnade sin jackficka och ur drar han mitt eftersökta kvitto. Glad över att det faktiskt inte hade kommit bort kunde jag förtränga min första instikt att återigen ta ut papperskorgen och hälla kaffesump innanför hans kalsonger.