Modig dotter

Idag har jag känt mig väldigt liten. Min dotter fick ta EKG och ligga på en brits med sladdar kopplade till sin lilla kropp. Hon sa inte ett ljud och rörde inte en fena. Sjuksköterskan sa om och om igen att hon nästan aldrig hade haft ett barn som varit så stilla och att det gått så fort att genomföra ett EKG. När sköterskan först satte dit alla klisterlappar för att koppla alla sladdar till, såg min dotter ut som en liten julgran. Sen när sladdarna var färdigkopplade såg hon ut som en ynklig liten marionettdocka. Och jag satt bredvid och låtsades vara stark och gjorde grimaser och muntrade upp henne med jämna mellanrum. Men inte en millimeter flyttade hon sig. Alldeles stilla, och datorn ritade ett gult streck på skärmen, upp och ner och upp och ner. Och jag tänkte att det här fixar ju vi galant hon och jag.
Men för en stund lämnade sköterskan oss ensamna och en annan sköterska råkade gå förbi.
- Va kom ni ifrån, har jag missat er?
- Nä vi kommer från barnkliniken vi fick låna er utrustning här (utrustningen var på vanliga vårdcentralen)
- Jaha, då förstår jag. Går det bra?
- Ja sa jag
- Åh vilken liten flicka, det är inte ofta vi har så här små liv som tar EKG, sa hon till oss. Lilla söta vännen, går det bra, hon vände sig till min dotter.
Min dotter nickar men en liten knappt registrerbar rörelse, och jag undrar varför hon kom in för jag hade ju klarat mig så bra. Utan att brista. Nu fick jag titta bort en liten sekund för att blinka bort mina glansiga ögon. När jag vänder mig till min dotter igen gör jag åter en grimas och hon skrattar. Och jag sväljer och är stark igen.
Så kommer den andra sköterskan tillbaka. Allt hade gått bra.
När hon tar bort klisterlapparna ser det ut att göra ont, precis som när man tar bort sporttejp som suttit lite för länge. Min dotter rör knappt en min. Så sköterskan säger
- Det är en modig liten tjej det här.
Jag nickar stolt och min dotter och jag går hand i hand ut ur undersökningsrummet och jag undrar stilla vem av oss som egentligen är minst i detta läget. För jag har aldrig känt mig så liten i hela mitt liv.