Storasystertröst

Vi skulle göra lunch och lillebror stod som så ofta bredvid och skulle hjälpa till. Han diskade mest. Hällde vatten i muggar fram och tillbaka och fram och tillbaka. Så hör jag storasyster säga
- Mamma titta på lillebror!
Jag ser honom med durkslaget på huvudet stå och fylla på vatten i en mugg.
Vi skrattar gott åt honom, och han vänder sig om och ser att vi skrattar åt honom. Han ser då sin chans att spexa lite så han tar muggen och häller ut den på golvet.
Jag höjer rösten och säger att så får man inte göra, och att han nu får gå ner därifrån. Då tar han ett nytt glas med vatten och häller det också på golvet.
Jag blir arg och lyfter ned honom från stolen och säger till honom att så gör vi inte, och nu får han gå härifrån för att jag ska torka upp.
Han blir ledsen och försöker få tröst i min famn, men jag vill inte att han ska kliva i det blöta medan jag torkar upp så jag säger att han får vänta lite. Han fortsätter gråta och står och ropar mamma. Men jag bara torkar. Då inser han att han inte kommer få någon tröst och går då över till storasyster.
Han sätter sig bredvid henne och lägger huvudet mot hennes axel och gråter. Hon blir liksom stolt att han kom till henne istället för tröst och håller om honom och säger
- Lilla gubben, såja. Jag ska krama dig.
- OOöäääää, gråter lillebror.
Storasyster fortsätter
- Jamen mamma blev inte arg på dig, hon säger ju bara vad du inte får göra.
Jag stannar upp och tittar på dom två små kottarna som sitter där vid köksbordet. Att ha någon annan än mamma som tröstar ibland, det är guld värt!