Andras fönster

Jag älskar att gå promenader på kvällen och titta in i andras fönster. Det ser alltid så mysigt ut inne hos andra. Det står något tänt ljus på bordet, eller så sitter en familj samlad runt en middag. Kanske sitter någon i soffan med en filt om sig och tittar på TV och det känns som om jag aldrig haft det så mysigt själv. Kanske är det för att jag själv går ute i mörkret och kylan som det känns extra ombonat, varmt och mysigt inne hos alla andra. Eller så är det den här svenska "gräset är grönare på andra sidan" mentaliteten som faller in.

Det läste jag nämligen i tidningen att det var någon inflyttad utländsk persons bedömning av oss svenskar. Att vi tenderar att tycka att grannes gräs är grönare. Eller som i mitt fall, att det alltid är mysigare inne hos alla andra.

Eller hos nästan alla andra....
Jag gillar tex inte den tegelvägg som huset på toppen av berget har som innervägg. Det ser långt ifrån mysigt ut att ha en innervägg av vitt tegel och som grädden på moset har de en kristallkrona som lampa i detta rum, oerhört malplacerad kristallkrona kan jag lova.
Jag gillar inte heller det vita tegelhusets extremstora pråliga porslinskrukor som står bredvid de vita skinnsofforna i vardagsrummet. Det ser allt annat än mysigt ut.
För att inte tala om huset som gud glömde....där står en orange lampa framför bruna fördragna gardiner som andas 70-tal. Så långt ifrån ombonat som man kan komma.

Så jag borde nog väga alla mysiga hus mot alla omysiga hus, så skulle det säkert väga jämt och mitt egna hus skulle nog ändå vinna mysighetstävlingen trots allt. För som våran lilla skylt i hallen säger "our house is a home because we love each other".....