Ett litet original

När magsjukan är över är det som ett nytt liv kommer till en. En ny epok. En ny livsgnista. Från att varit övertygad om att aldrig kunna äta något annat än smörgåskex till att långsamt förstå att magen verkar acceptera en god leverpastejsmörgås med inlagd gurka. Tror aldrig att jag ätit en så god leverpastejsmörgås innan. Det var liksom årets smörgås.

Min sambo fick också lite energi över, och sanerade hela övervåningen. Städade bort hela magsjukan i ett svep. Nu är vi tillbaka liksom.

Lillebror har fått två nya coola gester. Den ena är att han alltid sträcker fram sina matbitar till oss och blåser samtidigt med munnen. Han vill alltså att vi ska blåsa på maten innan han stoppar in dom i sin mun. Vi gör det såklart och då tar han matbiten och stoppar in den i munnen och nickar belåtet med huvudet. Hur sött som helst.
Det andra är att han har en vana att gå med händerna bakom ryggen. Som professor Baltzar. Eller som en gammal pensionär som är ute och strövar i skogen. Han ser helhärlig ut. Skulle vi dra upp byxorna till midjan på honom och sätta på honom en basker så hade vi garanterat förväxlat honom med en trädgårdsintresserad pensionär som går och funderar över sitt potatisland. Vår lillebror är redan ett original. Ett helhärligt original.