Varierad kostcirkel

Jag tycker jag vakar över lillebror med örnögon, men ändå lyckas han igen och igen. Han är helt enkelt för snabb för mig. Snart blir jag skogstokig. Idag har han återigen ätit en varierad flora av saker som inte ska ingå i ens kostcirkel. Nedan får ni dagens skörd.
* Lera, är säkert bra för hyn, men för magen tvivlar jag på, och lera finns det gott om på tomten för tillfället efter vår dränering.
* En vit sten, så om ni som följer den vita stenen på tv just nu (går faktiskt just på söndagar i barnkanalen) kan jag tala om att den vita stenen var nära på att försvinna för gott ner i lillebrors mage. Men vi räddade den i sista sekund. Storasyster tyckte han kunde stoppa in den vita stenen i munnen igen eftersom den blev så mycket finare efter att han hade tvättat den i sin mun.
* Klistermärken, när jag och storasyster satt och fikade blev det tyst i allt för många minuter i det rum där lillebror befann sig. Storasyster går dit och det blir om möjligt ännu tystare. Efter någon minut går jag dit och hittar båda två sittandes med storasysters pysselbok innehållandes klistermärken. Lillebror åt klistermärken och storasyster roade sig med att pynta lillebror med ett okänt antal klitermärken.
* Näsdukar, efter resan till Grekland hade vi inhandlat en massa näsdukar i såna där lagom stora förpackningar passandes att ha i en handväska. Lillebror som är en mästare på att öppna förpackningar hade fått tag i en näsduksförpackning, öppnat den och satt nu nöjt och mumsade i sig mjuka gosiga och lättupplösta näsdukar.

För övrigt så har vi nu märkt att lillebror inte är någon man pratar över huvudet, i tron att han inte förstår. Jag och min dotter förstod det idag när hon pruttar ganska ljudligt och jag skojar lite med henne och säger
- Nämen vem kan det ha varit som pruttade.
Snabb och kvick som min dotter överraskande har blivit på sistone säger
- Det var lillebror, och så pekar hon och skrattar högt.
Jag skrattar också men sen skulle ni sett vår förvåning när lillebror pekar på sin storasysters rumpa och uttalar något slags pruttliknande ljud. Jag och min dotter tittar förvånat på varandra och börjar sen skratta ännu mer.
- Jasså du, säger jag till min dotter, mig kan du visst lura men din lillebror kan du inte lura längre. Nu börjar han förstå mer än vi anar.