Kladdmonstret fyller år

Lillebror fyller 1 år i morgon. Jag och min dotter satt och pratade om hur vi ska fira det. Vi kom överens om att vi skulle ha tårta.
- Då får lillebror börja på tårtan, för han fyller år, säger hon.
- Ja det får han ju såklart, säger jag.
- Men....säger hon sen och pausar en stund... han kan ju inte skära själv, hur gör vi då. Innan jag hunnit svara har hon svarat sig själv.
- Då får du börja åt honom mamma.
Precis.
Sen var det det här med frukost på sängen.
- Vi får ju ge honom frukost på sängen, säger jag.
- Ja, det kan vi ju göra. Min dotter funderar ett tag sen säger hon
- Ska han äta den i sin säng då?
- Ja det får han ju göra, inte så mycket men kanske lite banan eller nåt.
Jag ser hur hon tänker lite till. Sen säger hon.
- Fast det är kanske ändå bäst att vi går ner och äter frukost, han kladdar ju ganska mycket.
Det kan jag ju hålla med om förstås. Fast fyller man ett år, så gör man ju det och då har man rätt till frukost på sängen tycker jag.
- Vi får se till att han inte kladdar så mycket, så ska det nog gå bra, säger jag.
Hon nickar inte allt för övertygande men välvilligt.

Vårt lilla kladdmonster blir alltså ett år. Vi har inte hängt med. Han har blivit stor alldeles för fort. Dom blir lätt det, bebisar. Först är dom bebisar ganska länge tycker man, men sen händer något i rapidfart. Dom får tänder, börjar jollra och prata i melodier, börjar gå och plötligt står dom där framför en, som små individer istället för bebisar. Det är då man undrar hur tid kan flyta förbi så makabert fort...