Tårta och sparkcykel

Det är något visst med ettårskalas. Allt kretsar kring en liten parvel som mest inte förstår vad som händer runt omkring men ser glad ut ändå.
Det började med frukost, eller frukost och frukost, en skivad banan, på sängen. Eller på och på...i spjälsängen. Vi hade med oss ett litet paket och ett batteriljus på en bricka tillsammans med bananen som var skivad i en skål.
Vi sjöng "vad är det för en dag" och öppnade gardinen så han skulle se oss. Han såg onekligen förvånad ut, när vi slänger ned en bricka med ljus, bananer och paket, samtidigt som vi filmar. Men förbluffandet försvinner i samma sekund som han ser bananerna, direkt är den lilla handen där och tar en tugga. Sen ser han ljuset. Han tar tag i det, vrider och vänder på det, tittar lite förundrat, sen börjar han att blåsa. Han blåser några gånger men ger upp sen när vi skrattar gott och säger att det inte går att blåsa ut. Att öppna paketet är en bisak. Storasyster får i princip öppna hela paketet. Han äter hellre banan och tittar på ljuset. Det är just det som är så härligt med ettårskalas. Det som på kommande kalas kommer vara väsentligt, är nu helt ointressant.

Mormor, moster och kusinerna kommer. Och då blir det tårta. Lillebror får blåsa ljuset, och vi vet ju att han kan blåsa ljus, men grädden och vindruvorna kommer för nära hans räckvidd när vi sträcker fram tårtan så om vi vill ha tårtan någorlunda intakt blir det istället ett uppdrag för storasyster att hjälpa till att blåsa. Sen äter lillebror tårta så det står härliga till. Till slut tar han upp tallriken och slickar upp det sista. Tårtan var därmed det bästa med att fylla ett, i alla fall enligt lillebror.

I nappföljetongen kom vi så till tredje och sista paketet. En sparkcykel. Hon blev jätteglad och sparkade 4 varv runt huset. Vi trodde att nu var det liksom över det här med nappar, nu hade hon verkligen slutat. Men vid läggdags undrade hon
- Mamma, glömde vi verkligen alla nappar hos mormor?
- Nja, vi har lagt undan alla för nu behöver du ju inte dom längre.
- Men det är svååååårt att sluta med napp.
- Ja det är det, men du är ju en modig tjej som klarar svåra saker. Som nu. Nu har du ju klarat att sluta med napp. 3 gånger har du ju klarat att somna och sova utan.
- Fast nu vill jag kanske ha tillbaka dom.
- Nämen nu har du ju slutat. Och jag tror att du kommer klara det mer än 3 gånger. Tänk att jag tror du klarar 10 gånger. Vi får börja räkna här nu.
Hon tittar på sina fingrar och börjar räkna. En två tre....
- Ja hur många gånger har du kvar om du har klarat tre, frågar jag.
Hon räknar igen.
- Ta bort tre fingrar och räkna sen.
Det gjorde hon.
- Sju. Sju gånger kvar.
- Rätt!! då har du sju kvällar och nätter kvar sen har du klarat 10.
- Jag tror jag klarar till 10.
- Det tror jag med.
- Får jag somna bredvid dig mamma?
- Jag det får du.
Och det gör hon. Nu känns det som om vi kommit ur det värsta nappträsket. Bara lite finlir kvar. Hon kommer klara det galant.