Den slöa flugan

Lycka är att fånga en fluga.
Flera gånger i sommar har vi hört
- Mamma jag vill fånga en fluga.
- Jadu, det är ju inte det lättaste.
- Men jag vill.
- Ja du får försöka men flugor är ju supersnabba så det blir nog inte så lätt...
Envis som en åsna fortsätter hon gång på gång under sommaren, ibland ihärdigt, ibland har hon tröttnat på nån sekund. Men så en dag, i slutet av hennes sommarlov, satt han där. Vilandes på hennes arm. Och hon kunde röra den, få den att krypa längs armen och ner i handen, hon lät den krypa fram och tillbaka i sina händer och hon var fantastiskt nöjd och lycklig.
- Mamma jag fångade flugan till slut. Titta, han är min kompis.
Tänk vilken tur, att jag inte såg den slöa flugan för min dotter, då hade han nog nämligen fått bli platt och ganska död istället för att bli kallad kompis.
Flugkompisen stannade kvar en bra stund innan vår dotter gick ut i friska luften och flugan började kvickna till. Efter ett tag såg vi honom försvinna upp i sommaren. Han skulle bara veta att han gjort en liten treåring överlycklig genom att slöa till i stugvärmen...