Inte förtjust i lördagsgodis

Vi brukar somna där bredvid varandra, min dotter och jag. Hon som ska somna, och jag som inte ska somna med gör det ändå. Men innan hon somnar frågar hon alltid
- Kan vi prata innan vi somnar?
- Såklart, svarar jag.
Likadant idag, en lördag, sa hon så.
- Mamma vet du en sak.
- Nä
- Jag älskar inte längre choklad.
Förvånat tittar jag på henne, fast jag ser henne bara lite vagt i mörkret.
- Jasså, säger du det. Varför det då?
Choklad är liksom det enda lördagsgodis som hon alltid gillat. Annat godis har hon dissat.
- Jag blir så törstig liksom.
- Vill du ha vatten nu?
- Ja.
Jag hämtar lite vatten åt henne.
- Då kanske du ska sluta med lördagsgodis hädanefter, föreslår jag.
- Va?
- Ja om du inte tycker om godis längre kanske du ska sluta med lördagsgodis.
- Njae, jag kanske vill ha något annat.
- Glass? undrar jag.
- Ja glass älskar jag fortfarande. Speciellt sandvisch.
- Men vi brukar ju äta fredagsglass, ska du äta både fredagsglass och lördagsglass?
- Ja, det kan jag ju göra.
- Jovisst. Men kanske är det så att du inte gillar att äta så mycket choklad. Du kanske bara ska äta en eller två bitar, då kanske du tycker det är gott.
- Hur då menar du?
- Jamen du kanske bara ska äta en chokladbit och så kanske ett gelehallon för det gillar du ju också, och sen kan du dricka vatten. Så som du och jag gjorde efter lunchen idag, då delade vi ju på en dubbelminichokladbit.
- Jaaa, så kan vi göra varje lördag. Vi kan äta en sån dubbelbit, så delar jag den och så får du och jag varsin.
- Ja det blir bra, svarar jag.
Någon minut senare somnar hon. Va bra tänker jag, då vann jag också på den här konversationen. En liten minichokladbit mer till mig varje lördag. Någon minut senare somnar jag.