Lillebror, en stor bror

- Mamma varför har lillebror blivit så stor.
- Menar du att du tycker han har vuxit mycket och att han inte är en bebis längre.
- Ja.
Vår dotter tittar på lillebror som står och dansar till "Bom bom bom låter stora trumman". Hon tittar på honom med något beundrande i blicken, eller är det förundran, eller kanske till och med vemod? Hon fortsätter
- Han ser nästan ut som en storebror.
- Jasså tycker du det, jag skrattar lite.
- Fast han är ju ändå mindre än dig fortfarande så han är ju din lillebror, säger jag.
Hon skrattar till
- Jaha.
Jag tittar på henne och tänker att det var precis som om hon kunde läsa mina tankar. Vart tog lillebrors bebistid vägen egentligen? Hur fort har tiden gått? När till och med ett barn tycker att tiden gått fort, då måste den gått fort. För vi minns väl alla hur man som liten tyckte att tiden oftast segade sig fram. Så ja, lillebror har blivit stor alldeles för fort, vi har inte hängt med helt enkelt. Och nu står vi här. Lillebror har blivit en stor bror.