Kär i glass

Jag har gått och inbillat mig att jag kommer hinna en massa saker på semestern. När jag sen väl kommer fram till denna period inser jag att det är precis tvärtom. Jag hinner inget av det jag tror jag ska hinna. Så nu har jag resignerat. Jag har sagt upp mina projekt och tänker nu endast vara glad över det jag verkligen gör och tänker inte tänka en enda sekund på det jag inte gör. Om jag kommer lyckas....Not a chance.

I går så var vår dotter hos sin kompis S från dagis. Hon har inte varit där tidigare och lekt. Men igår var hon där i princip hela dagen. Det var spännande. En stor familj där det händer saker hela tiden. Fyra syskon består familjen av, varav 3 av dem nu hade kompisar hemma, vilket i sin tur bidrog till att de hade fått luncha med en barnsittning först, där 7 st barn mumsade köttbullar och makaroner.
När vi sen sitter ned och pratar vid middagen frågar vi henne om hur hon haft det. Hon berättar och vi lyssnar. Efter en stund frågar hon så
- Mamma, vem är jag kär i?
Jag tar precis en tugga mat och böjer mig ned i tallriken för att inte visa att jag håller på att bubbla över av skratt.
- Ja du, det får man ju känna själv. Det vet bara du.
Hon ser fundersam ut.
- När man är kär tycker man ju om någon väldigt mycket.
- Jaha.
- Du säger ju tex att du gillar en speciell kille på dagis. Kanske kan man säga att du är kär i honom. Fast det får du känna efter själv.
- Jamen jag gillar honom jättemycket.
Hon tänker en stund till.
- S är kär i glass. Hon tycker jättemycket om glass.
- Ja du, det gör ju vi också.
Och så skrattar vi allihop.