Prinsesskalas

På hemväg från sommarstugan är det inte lätt att hålla sig vaken om man är tre år, eller förresten det är svårt oavsett ålder. Vår treåring sov alltså en tupplur efter lunchen och det innebar att det blev svårare att somna på kvällen, vanlig tid.

Så efter några försök fick hon komma ner och sitta en stund i soffan. Vi läste en bok till, sen fick hon ligga i mitt knä medan vi tittade på kronprinsessans födelsedagskalas. Jag fick förklara hela kungafamiljens existens plus vilka de olika personerna va för henne och hon lyssnade med stora öron. Jag fick också förklara att det var prinsessans födelsedag och att det var därför alla människorna var där.

- Mamma, alltså är detta hennes kalas?
- Ja, det är det, dom har bjudit in några som sjunger och så.
Hon tänker så det knakar.
- Men så gjorde vi inte på mitt kalas.
- Nä, jag skrattar till, så gjorde vi inte på ditt kalas.
- Nä, och jag satt inte så där som dom gör heller.
- Nä, det hade ju varit lite tråkigt.
- Ja.
Tystnad ett tag.
- Mamma, jag kommer ju aldrig bli prinsessa.
- Nä, för det är ju dom som är där som är prinsessor i Sverige.
- Ja, och du kommer ju aldrig heller bli prinsessa.
- Nä, precis.
- Jag vill ju ha knatteknat på mitt kalas.
- Ja, det blir ju mycket bättre än ett sånt kalas.
- Ja det blir det.

Hon somnade inte i mitt knä utan efter lite gnäll och gnissel fick hon ligga i sin säng och läsa Bamsetidning. Då somnade hon efter en stund. Vår lilla prinsessa.