En tandkrämsmorgon

Tänk dig en vanlig morgon, en torsdag, och allt känns lite grått. Då kan jag rekommendera lite vardagsstrul, det piggar alltid upp, i alla fall när det är över och du på jobbet sedan kan berätta om hur allt inte alltid går som man tänkt sig. Inget bryter is så som att berätta om hur allt gick fel.
Som idag, när jag springer ut till bilen för att först lasta in en vagn, sedan gå tilbaka in i huset för att hämta barn som också ska lastas in. Det är bara ett litet krux. I bagaget där jag ska få in vagnen ligger 4 st sommardäck som jag glömt lägga in i källaren från dagen innan då jag bytte till vinterdäck. Eftersom jag står i klackstövlar, finjackan kände jag inte för att baxa ut däcken och dra ned dom i källaren. Nä istället tar jag beslutet att försöka trycka in vagnen i framsätet istället. Funkade inte. Jag inser då att om jag inte åker nu kommer vi försent till dagis. Så jag springer tillbaka med vagnen till farstukvisten, ställer den där för att gå in och hämta barnen istället och sätta dom i bilen. För dom vet jag ju att dom får plats. Vagnen får jag åka en vända tillbaka till huset senare för att hämta.

Jag går in i huset och hittar min dotter letandes efter mig med tandborsten i högsta hugg.
- Kan du borsta mina tänder?
- Ja det kan jag.
Jag borstar hennes tänder i hallen.
- Var är lillebror? undrar jag
- I badrummet och borstar tänderna.
Jag går dit. Och visst borstar han tänderna. Med kilovis med tandkräm. Han hade fått tag i tandkrämstuben och står med den väl tilltryckt i handen.
- Ojsh, ojsh, ojsh säger han ivrigt.
- Jadu, oj kan man verkligen säga.
Där fanns tandkräm på hela handfatet, på tröjan, överallt i ansiktet och på händerna. Frågan är bara hur mycket som ätits upp. Det hann vi inte fundera över. Vi torkade upp allt, åkte iväg till dagis, lillebror välborstad och glad.
Väl där pustade jag ut en aning, åkte sen tillbaka till huset. Tog vagnen och tryckte in den i baksätet, där det nu fanns lite plats eftersom inga barn satt i bilstolarna. Sen iväg till dagis igen.

Den stora muggen kaffe jag hade med mig till jobbet, var sedan väl behövd efter en strulmorgon. Men det var det värt, för på jobbet fick ju dom en underhållande morgonstory att lyssna till...