Glasstrutar och honungstvål

Vi var på fars dags middag hos några kompisar. Deras son A har gräshoppor i rumpan. Så han sitter inte stilla vid matbordet.
- Han är busig han, sa vår dotter när vi satt och åt middag.
Men sen kom efterrätten. Glasstrut. Då var det som om gräshopporna var som bortblåsta. Vår dotter och A fick varsin glasstrut och båda satt stilla och åt. A åt upp sin ganska fort, medan vår dotter kämpade med struten och efter halva var hon inte intresserad längre. Hon lade den på tallriken.
A var inte riktigt färdig med glassätandet så han sa
- En till glass.
- Nej men nu räcker det väl. Du kan få lite sån här lös glass.
Det var upplagt vanlijglass i en skål.
- Nej jag vill ha glasstrut.
- Du kan ju ta den som ligger där, sa jag och pekade på vår dotters halva glasstrut.
Han tvekade först, men tog den sen och den gick ned den med.
När han är klar tar han servetten och torkar sig runt munnen och säger
- Nu är jag nog nästan nöjd.
Vi skrattar
- Jasså men bara nästan nöjd, säger jag
- Du kanske ska ha en glasstrut till, frågar hans mamma.
- Jaaaa, svarar han glatt
Vi skrattar igen
- Nä nu har nog din mage fått tillräckligt med glass.

På kvällen åkte vi till mormor och morfar. Morfar är biodlare. Så han brukar förse oss med honung, till vår dotters förtjusning då honung på smörgåsen är favoriten. När vi hos mormor och morfar gick på toaletten och var färdiga för att tvätta händerna ska vi precis ta och använda honungstvålen som står på handfaten när min dotter frågar
- Kan morfar göra tvål av sin honung?
- Nä det kan han inte utan den har dom nog köpt.
- Jaha, jag trodde det var morfar som gjort den.
Ja, kanske att han ska fundera på en ny marknad......