Sovlektionen

Lillebror snurrar runt i sin säng och försöker komma till ro inför natten. Jag ligger på madrassen på golvet. Storasyster ligger stilla i sin säng. Hon lyssnar på den sagan jag berättar, det är mörkt och endast nattlampan är tänd. Men lillebror kommer inte till ro. Han ropar
- Mamma, mamma, mamma
- Jag är här, svarar jag.
Han lägger sig ner, huvudet på kudden, han vänder sig om, fötterna på kudden, han slänger ut sina nappar och ropar
- Mimmi, mimmi, mimmi
Lillebrors nappar heter mimmi. Allihopa heter mimmi. Döpta en gång i tiden efter att han hade lärt sig ordet min, och varje gång han såg sin napp sa han "minmin". Och efter ett tag blev det mimmi.
Jag hämtar mimmisarna och lägger tillbaka i sängen
- Nu får du lägga dig ner, nu ska vi sova, säger jag.
Han lägger sig ned. Ställer sig upp efter en stund. Han nynnar på någon sång, jag tycker mig höra "umpa umpa falllalllalla". Då har storasyster fått nog.
- Jag kan inte sova när lillebror ropar så.
- Han somnar snart, svarar jag.
- Lillebror, lyssna nu, så här gör du. Först lägger du huvudet på kudden, sen tar du täcket och lägger över dig. Sen blundar du jättejättelänge. Och sen somnar du. Så, gör så nu.
Lillebror gör inte riktigt som storasyster säger, utan snurrar runt ett tag till. Men det dröjer ändå inte så länge förrän han somnar. Men vid det laget har även storasyster somnat. Kanske ändå att sovlektionen fungerade.