Hörseltröskeln

Jag har blivit mästare på att tåla oljud. Sedan vi fick barn är det som om öronen tål en hel hög decibell fler än innan. Som idag, när jag dammsög med en gråtandes lillebror på armen, samtidigt som storasyster sprang runt och hojtade och tjimmade samtidigt som hon blåste upp en ballong gång på gång och som sen hon släppte så den flög pruttandes iväg.

Och så PANG, ballongen gick sönder med en enorm smäll. Den smätte iväg rakt på storasysters arm, och hon fick ont och började gråta högljutt. Samtidigt blev lillebror jätterädd och börjar illtjuta rätt i örat. Jag böjer mig ned och tröstar. Där sitter jag, med två gråtande barn i varje öra, samtidigt som dammsugaren brusar för fullt bredvid. Men jag känner ändå att det är helt ok. För min hörseltröskel har höjts. Avsevärt.