tisdag, februari 03, 2009

Kvällssagor och nya hobbies

Nya hobbyn är att klippa med en vuxensax. Små små bitar av papper, ju mindre desto bättre. Och allt ska komma på golvet.
- Men du behöver väl inte klippa allt ner på golvet, säger jag.
- Jo för sen ska vi hjälpas åt att sopa upp det.
Hjälpas åt betyder att hon sopar runt allt till andra ställen så länge hon tycker det är roligt vilken är cirka 3 sekunder och så slutar det med att jag får sopa ihop det. Det blir ganska många små pappersbitar av 3 A4-ark. Sopa har blivit min nya påtvingade hobby...

Idag var uppdelningen vid läggdags att jag läste bok och min sambo berättade saga för storasyster. Storasyster har den enormt vackra och innehållsrika boken "Var är min syster" av Sven Nordqvist http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/produktinfo.aspx?id=8235
Den skulle jag läsa idag. Bilderna i boken är helt underbart detaljerade och letar man noga så hittar man systern som har gömt sig någonstans på varje uppslag. Det är ganska svårt att hitta henne vissa gånger.
- Mamma du ska läsa den här, den har du ju inte läst för mig.
- Nä bara en gång innan kanske.
- Den har jättemånga roliga bilder.
Vi läste faktiskt inte så mycket utan tittade mest efter detaljer och letade efter syster. Och jag hittade henne på de flesta sidor och visade min dotter, och hon blev lika glad varje gång vi hittade henne. När vi var klara säger min dotter nöjt
- Mamma det var en bra letning du gjorde.
Återigen inser jag hur viktigt det är med att ge beröm. Minsta lilla beröm kan värma gott såväl från pappa, mamma, dotter eller son.

När pappa sen berättade saga, tjuvlyssnade jag. Han blev beordrad av henne att berätta om en uggla som inte hade någon kompis. Det blev en söt och rolig saga om en uggla, som inte kunde prata för ett tuggummi hade fastnat i hans ena tand. Så när han ringde till doktorn kunde han inte prata, så istället för att säga hallå blev det bara ho ho. Doktorn förstod till slut vad det var som var fel med ugglan och hjälpte honom att ta bort tuggummit med en pincett. Och så blev ugglan och doktorn vänner. Jag tror bestämt att om jag skulle kunna teckna som Sven Nordqvist så hade jag och min sambo blivit ett ypperligt författarpar. Innan hon somnade pratade pappa och storasyster om hur det skulle bli sen när pappa skulle vara hemma med henne och lillebror. Att jag skulle jobba och pappa skulle gå med dom till dagis. Då upplyste hon vänligt om hur det går till när vi ska iväg till dagis.
- Om vi är sena till dagis då tar vi bilen och om vi inte är sena då åker vi vagnen.
Och därmed blev jag avslöjad att vi faktiskt tar bilen även när jag inte har ärenden direkt efter lämningen på dagis......

4 kommentarer:

Kickit sa...

Sven Nordqvists böcker är underbara. Där finns alltid många saker att upptäcka i bilderna. Min pappa berättade också sagor för mig när jag var liten. Vissa saker i sagorna kommer jag ihåg ännu!
Nez du kan teckna o måla fantastiskt på ditt sätt så jag tror helt säkert att ni skulle kunna bli ett bra författarpar.

Anonym sa...

tror också ni skulle bli ett utmärkt par! jag skulle beställa en bok på direkten. Blir nästan lite avundsjuk när jag hör hur gott Ella har det. Det var det bästa när pappa läste/berättade sagor. Några favoriter var när grannarna körde på grävlingen eller når Gunnel högg pappa i fingret och gömde sig i skogen.
ha det!!

Nez sa...

hmmm....kanske ska ta och sadla om nu så här i varsel-tider...fast det är kanske bäst att börja med det som ett sidoprojekt ifall det skulle vara så att vi endast sålde ett exemplar till kusin vitamin.....

Anonym sa...

Du behöver nog inte vara orolig för att du inte skulle få sålt så många böcker. Släkten är ju stor :-) Nej skämt åt sido jag tror nog att ni skulle lyckas bra med författarskapet.