Riktig gröt och tesil

Min tur med sovmorgon. Ibland har jag tur. När lillebror för ovanlighetens skull vaknar 06:15, är det alltså inte jag som ska gå upp. En lyx som småbarnsföräldrar förstår.

När jag sen kommer ner i köket till frukosten sätter jag mig ned vid bordet och får gröt serverad. Lillebror har inte ätit nån gröt, för han kände inte för det. Han kände för att spotta istället, och då får man inte i sig nån gröt. Efter att jag och min sambo och vår dotter suttit och ätit gröt ett tag kommer lillebror krypande och vill också sitta med. Det får han, i mitt knä. Han får smaka på riktig gröt, inte sån där pulvergröt. Han äter några skedar, utan att spotta, kanske för att det även smakar lite söt äppelmos. Storasyster tittar på honom.
- Får han riktig gröt nu? frågar hon.
- Ja jag tänkte han kunde få smaka lite.
- Jaha, säger hon och jag ser att hon funderar lite. Efter ett tag säger hon med en tankfullhet i rösten
- Jag undrar hur hans bajs kommer se ut nu, när han får äta riktig gröt.
- Jasså, skrattar jag, undrar du det, ja det kan man ju undra.
Ja, för vi alla undrar ju olika saker och varför då inte undra hur olika mat ser ut när det kommer ut i annat format...

Sen blir man ibland förvånad över att barn är lättroade. Lillebror satt idag i sin barnstol och tittade fascinerat på när jag diskade, samtidigt som han studerade en tesil. Efter ett tag slängde han tesilen i vasken, jag sa "borta", sen tog jag upp den igen. Så höll vi på ett bra tag, tills storasyster kom förbi. Hon såg leken och ville direkt vara med. Därefter slängde lillebror ned tesilen i vasken, storasyster sa "borta", hon plockade sen upp den och gav lillebror igen. De höll på att kasta i och ta upp ytterligare ett bra tag och båda hade jätteroligt. Tänk på det nästa gång ni dricker te, att det behövs inte mycket för att bli road här i världen, det beror bara på inställning.

Själv har jag idag gått från att ha Chris Martin som favoritpartner att springa med, till att numera starkt föredra Robert Pettersson. I öronen alltså.