Mindre inte och klockan

Idag har jag funderat över varför jag envisas med att ställa frågor som inkluderar ordet inte.
- Kan inte du ge mig den?
- Kan inte du gå med mig ut?
- Vill du inte spela spel med mig?
Inte nog med det. Jag har dessutom överfört det till min dotter.
- Mamma, kan du inte måla med mig?
Alltså det är ju helt fel inställning, att gå runt och säga inte i varenda fråga. Vad ger det för intryck egentligen, att man utgår från det negativa. Nä, mer positivism hädanefter och lite mindre inte.

Min dotters oanade talanger fortsätter att förbluffa mig. I kväll när pappa skulle komma hem sa jag till henne
- Nu kommer pappa snart.
- Kommer han nu? frågade hon.
- Nä, men alldeles strax, du kan titta på klockan och se vad den är nu, säger jag till henne, mest på skoj för att hon tycker det är roligt när jag förklarar hur visarna ska stå när något ska hända.
Hon går fram till klockan tittar på den en sekund och rycker på axlarna och säger
- Klockan är 10 i sex.
Vilket var precis vad den var.
Jag blev förstummad och hon sprang iväg till fönstret för att kika efter pappa.