Frukostbokstaven

Okej, jag vet att min dotter är extremt intresserad av bokstäver. Hon tycker det är bland det roligaste som finns att skriva, läsa, gissa, sätta ihop ja det mesta som rör bokstäver. Hon har kunnat alfabetet sen hon var två, och nu börjar hon bli mer och mer intresserad av stavning. Jag hänger knappt med i hur fort hon bara suger in allt. Och idag fick jag verkligen bevis på att hon registerar minsta lilla diskussion om bokstäver.

Mormor, min dotter och jag sitter och äter lunch. Ugnspannkaka.
- UUUUU Ugnspannkaka, stavar min dotter, Ugnspannkana börjar på U.
- Ja det gör det ju, säger mormor, det var bra att du hörde det. Du kan väl alla bokstäver i alfabetet du, fortsätter mormor.
- Ja, säger hon lite tveksamt dock.
- Det finns väl inte någon bokstav som du inte kan, säger mormor.
Min dotter funderar en liten stund. Men sen tar hon fingret och ritar en bokstav på bordet och säger
- Jo, jag kan inte den bokstav som ser ut så här.
Mormor försöker tyda det hon visar med fingret.
- Menar du Ö ? gissar mormor.
- Neej, inte Ö, den här menar jag. Hon ritar nu tydligare så både jag och mormor ser att det är ett U med prickar över hon menar.
- Va, menar du ett tyskt Ü, frågar mormor ytterst förvånad.
- Menar du ett U med prickar över, förtydligar jag.
- Ja det menar jag. Den bokstaven kan jag inte.
Mormor och jag tittar på varandra förstummade. Vi skrattar lite och säger sen
- Nä det förstår vi verkligen att du inte kan. Det är inte ofta man använder den bokstaven.
- Vart har du lärt dig den undrar jag, har ni pratat om den på förskolan?
Jag minns inte att hon och jag har pratat om den, i så fall inte på de senaste månaderna i alla fall.
- NEJ, du och jag har pratat om den.
- Jaha, jag kanske har nämnt den när vi har haft framme müslipaketet, svarar jag.
Jag tar fram müslipaketet och frågar henne
- Ser du bokstaven här nånstans?
- JA, där är den, den menar jag. Den kan jag inte så bra.
Müslibokstaven kommer numera vara symbolen för en rolig anekdot i vår familj...