Så tänkte jag...

Okej, det här med små små klippta bitar av papper, går inte ihop med en lillebror som nyss lärt sig krypa. Och som av ett trollslag har han på två dagar gått från att suttit på sin rumpa och högst lyckats trycka sig bakåt några cm åt gången till att numera lyckas krypa flera meter på några sekunder. Därmed har han alltså lyckats äta upp ett antal små pappersbitar eftersom storasyster envisas med att sprida ut sina klippalster över hela köksgolvet.

När vi satt och fikade på eftermiddagen berättade jag för min dotter att hon skulle på kalas till sin dagiskompis. Jag sa även att kompisen ville komma hem och leka någon dag hos oss, och frågade om hon skulle vilja det.
- JA, det vill jag. Men en annan dag när jag är på dagis och E också är på dagis.
- Du menar att E följer med oss hem när jag hämtar dig på dagis, frågar jag.
- Ja, att hon följer med hem till oss. Ja, så tänkte jag att vi kunde göra.
- Jasså så tänkte du, ler jag.
- Hur tänkte du att vi kunde göra? undrar hon
- Ja, precis så tänkte jag att vi kunde göra.
Där ser man, ibland behöver jag inte själv planera utan det verkar som om jag redan kan lägga över vissa planeringsjobb på henne...