En gjan som inte bajjaj

Vid frukosten idag kom julgranen på tal.
- Ska vi ha kvar alla julsaker? frågar storasyster.
- Nä dom hade jag tänkt vi skulle slänga ut samtidigt som granen, svarar jag.
- Inte slänga ut dom väl? säger hon.
Jag försöker skoja lite
- Jojemen, vi slänger ut granen och så slänger vi ut leksakerna också.
Då vaknar lillebror till
- Va, mamma? Va? säger han oroligt
- Nä du sa du väl fel, skrattar storasyster.
- Ja jag menar julsakerna, rättar jag.
- Men inte ut i snön väl, storasyster ser på mig osäkert.
- Nä, jag bara skojade, vi packar ner julsakerna i källaren men julgranen slänger vi ut.
- Nääääauääää jag vill inte de, bölar lillebror.
Storasyster och jag tittar på honom medlidande.
- Lilla vännen, julgranen kan vi ju inte ha hela året. Han barrar ju, vi får slänga ut den nu i veckan.
- Näääuuuuäääää ja vill inte de, gråtar än mer högljutt.
- Snälla lilla du, jag förstår att du blir ledsen, men så är det ju med julgranar, vi har dom bara inne över julen.
- Buuäääuuuää jag vill ha den kvaj. Tårarna trillar nedför kinderna.
Storasyster försöker trösta också.
- Men nästa år får vi ju en ny gran till jul.
Han tittar på henne.
- Då ska den inte bajja.
Storasyster försöker att inte skratta.
- Ska den inte bajja, hon skrattar högt, hon kan inte hålla sig för skratt.
Men lillebror är ledsen.
- Nä då ska den inte bajja, säger han ledsamt.
- För att vi då ska ha den kvar menar du, frågar jag.
- Ja, svarar han.
Vad är svaret på det? Antar att den närmsta lösningen på det här problemet, att vi har en lillebror som inte vill skiljas från julgranen, är en plastgran som får stå nere i källaren övrig tid på året...