Vädra

Jag tror att vissa beteenden som vi har, får vi mycket tidigt i livet. Som det här med att kanske inte alltid medge ens felaktiga beteende eller misstag eller att man har tagit fel i allmänhet. Till exempel om vi börjar att vinka på någon men inser att det är fel person, så kanske vinkningen blir till ett viftande som om vi viftar bort en fluga. Allt för att inte visa att vi tagit fel.

Min teori har jag såklart hämtat från min 2-åriga dotter.
Pappa är ute och springer. Hon tycker att det låter som om pappa är ute på trappan. Jag försöker säga att han inte är hemma, men hon går fram till ytterdörren ändå och säger
- Är det pappa som är här utanför
- Nej han är ju ute och tränar. Hör du honom menar du?
- Ja, han är här utanför.
- Jamen då öppnar vi och tittar efter säger jag.
Så vi öppnar dörren men där står ingen pappa.
Hon säger lite trevande:
- Men ... men... Ok....men jag ville bara öppna för det behövde bara komma in lite luft.

Så antingen ville hon då inte erkänna sitt misstag. Eller, ve och fasa, så tycker hon att det luktar unket hemma så att vi behöver vädra...