Döden och smala farmor

Fatta att jag fick serious shit av min dotter ikväll.
- Mamma, vem dör först av mamma och pappa.
- Jadu, hur menar du.
- Dör den som är störst först?
- Njae det är inte riktigt så. Man vet ju faktiskt inte när man dör.
- Jamen är det den som är störst eller minst.
- Fast det är så att vi inte vet när vi dör.
- Vet man inte?
- Näe, vi vet faktiskt inte när vi dör. Det vet ingen. Det är så livet liksom är.
- Men dör man även om man inte är sjuk.
- Ja, jo det kan man ju göra.
- Kan man?
- Ja det kan man. Fast ibland dör ju vissa av att dom är hemskt sjuka.
- Kan man dö av alla sjukdomar.
- Nä, de allra flesta som är sjuka dör inte alls. Utan blir helt friska igen.
- Kan man dö även om man inte är gammal?
- Ja man kan dö i alla åldrar. Även om man är barn, eller vuxen eller gammal.
- Även barn?
- Ja, även barn kan dö. Så hemskt är det.
- Men E's farmor är gammal och kommer dö.
- Jaha, oj då. Då är hon ledsen kanske.
- Ja. Hennes farmor är superduper sjuk och kommer dö.
- Ja så är det ju ofta om man är gammal och får en allvarlig sjukdom. Då är det ju så att man kan dö.
- Känner jag någon som har dött.
- Nä du gör nog faktiskt inte det.
- E's farmor är också supderduper smal. Så dom brukar kalla henne för smala farmor.
Så avslutar hon konversationen med ett litet skratt och springer med lätta steg uppför trappan. Jag själv är helt slut. Mentalt i alla fall. Det är jobbigt att prata döden med någon som sprudlar av liv. Och framför allt, att tänka på att barn faktiskt kan dö...