Diket

Morfar hade grävt ett dike i sommarstugan. Ett dike för en vattenledning. Samt ett lagom smalt och ett lagom djupt dike för en 4-åring och för en 2-åring att stå i. Och när man steg ur diket var man även lagom smutsig.
Vi gjorde oss fina för studentuppvaktning. Storasyster och lillebror fick sitta och se på tv när finkläderna var på. Allt för att behålla dem rena. Både barnen och kläderna. När jag så var klar, skulle jag endast bara en liten sekund in i huset och lämna en nyckel. Och det tar endast bara en liten sekund att hoppa ner i ett smalt lagom djupt dike.
Så när jag kom ut igen stod lillebror i diket och kom inte upp. För kanten slutade precis i armhålan.
- OOO nej skriker jag smått hysteriskt.
Samtidigt som jag kommer på mig själv att det där kunde jag räknat ut, att en 2-åring som inte får hoppa ner i ett dike med finbyxor, faktiskt gör det.
Den ljusblåa skjortan och de ljusa byxorna var inte längre alls så rena. Men det gick alldeles utmärkt att gå på kalas ändå. Och diket blev därmed ett kommer-du-ihåg-dike!