Intervall-matlagning

Lillebror är snabb. När jag idag stod och gjorde makaronipudding, hade han som vanligt ställt dit tripp trapp stolen. Han for upp och ned med jämna mellanrum för att hjälpa till och samtidigt leka med nåt annat. Så efter ett tag märkte jag inte när han stod jämte och när han var borta. Förrän det kommer en blixtsnabb hand och tar tag i kasslern och innan jag hinner reagera har han tagit en stor tugga.
Ner från stolen och iväg som en pil.
Jag fortsätter laga i ordning puddingen. Och när jag i ett obemärkt ögonblick sköljer av kniven, är han där igen. Snabb som en vessla. Denna gången får han tag i äggen. Jag vänder mig om och där står han med ägget i handen och har knäckt det.
- Bjyta ägg, bjyta ägg.
- Ja du jag ser att du bryter ägg, men det får ju bara mamma göra.
- Mamma säger han och sträcker mig ett trasigt ägg.
Så vips är han nere från stolen igen och är borta ur köket på nolltid.
Lillebror är mästerkocken som har gett intervall-matlagning ett ansikte.
När jag så är färdig och ställer in formen i ugnen, ser jag i ögonvrån att han är där igen. Denna gång med brödpenseln i handen, i full färd med att ömsom suga på den och ömsom måla vår ekbänk med smör. Så den behöver vi inte olja in i år i alla fall....