Chokladsnor

En riktig vinterlördag. Med sol, -15 grader, påpälsade barn och för storasyster blev det skridskor för första gången. Hon var en riktig kämparvarg. Att det skulle gå så bra var det nog ingen av oss som trodde, eller hon hade väl inga tvivel, för hon hade ju ingen aning om innan hur det skulle vara att åka skridskor.
- Hur trodde du att det skulle vara att åka skridskor, frågar min sambo. Trodde du att det skulle vara så halt.
- Jag trodde att det skulle vara som att åka skateboard, fast med skridskor.
Helt enkelt. Inte för att hon har åkt skateboard nån gång, men jämförelsen var ju god.

Att lördag betyder lördagsgodis har lillebror snabbt snappat upp. Idag efter middagen stod han nedanför skafferiet, där jag stod och rotade efter några godisbitar att dela ut. Han hoppade upp och ner och ropade
- Löda, löda, löda
- Vill du ha godis frågar jag.
Han hoppar ännu mer intesivare och ropar glatt och om möjligt ännu högre
- Löda, löda, löda, dodis, dodis, dodis.
Jag samlar ihop det sista i de senaste godispåsarna och får ihop några mini-nonstop, några gröna oidentifierbara godisbönor, en chokladtomte och några stora nonstop. Jag delar upp godiset i två skålar. Storasyster sitter i puffen och väntar på sin skål. Lillebror sätter sig i lilla fåtöljen med sin skål. Tysta sitter dom sen och ser på bolibompa och smaskar. Efter ett tag ropar dom på mer godis. Vi hade inte mycket kvar, men en paradisask som behöver ta slut får duga. Storasyster får en delad gräddnoguat och är nöjd med det. Lillebror ropar på mer godis men har inte ätit upp sina mini-nonstop ännu och får vänta på påfyllning.
Efter en stund går min sambo in och tittar till dom. På lillebror rinner snoret. Och han hämtar näsduk. Från köket hör jag hur lillebror fräser. Min sambo ropar
- Men du får inte stoppa in godis i näsan!
Ut med snoret kommer mini-nonstop. Fast utan färg. Endast en chokladprick är kvar. Färgen har lossnat och har istället färgat snoret till någon obestämd färg.
- Va, säger jag. Har du stoppat i dom i näsan. Dom ska du ju äta. Lillebror tittar förläget ned.
- Det är nog bäst att du snyter honom en gång till, säger min sambo. Jag går och hämtar en ny näsduk.
- Fräs, säger jag.
Lillebror fräser.
Ut kommer ytterligare en chokladprick och tonvis av färgat snor. Trevligt. Mycket trevligt.
- Nä, nu är det bäst jag tar din skål. Hädan efter får du bara få stora godisar, säger jag.
Min sambo kontrar
- Kanske ändå bättre han får dom små, för dom kommer ju ut igen.
Sant. Och chokladlinser är ju dessutom tacksamma eftersom dom smälter. Problemet då är väl kanske att det finns risk för att lillebror slickar i sig sitt snor, eftersom det då smakar choklad...