Sockerbullskonditori

Idag kom storasyster hem från farmor och farfar. Lillebror blev jätteglad. Det var riktigt roligt att se, att vår lilla lilla lillebror faktiskt blev själaglad över att storasyster kom hem. Farmor och farfar körde henne hit. De stannade en stund. Min dotter hade ritat, klippt och klistrat en hel del hos farmor tillsammans med sin kusin. Min dotter och farmor visade mig alla alster och vi pratade om dem och vad de föreställde.
- Här är jag och pappa, säger hon och visar en teckning med två figurer på. Den ena figuren har en fin prickig klänning på sig och den andra figuren har ett enormt huvud, men den har kropp och ben också.
- Det är du med den fina prickiga klänningen förstår jag, säger jag.
- Det är faktiskt ett nattlinne, svarar hon.
- Ja, det ser jag ju nu.
- Och pappa har inget hår, säger farmor. Och det har han ju inte.
- Nä, han har bara skinnet där, säger min dotter och tittar nära teckningen och pekar på figurens huvud.

Senare står jag och lagar lunch och min dotter står med och hjälper till.
- När jag blir stor ska jag vara bagare, säger hon till mig samtidigt som hon slickar av smöret på brödpenseln.
- Ja det tror jag kommer bli bra, svarar jag, för du är ju väldigt bra på att baka. Vad ska du baka då? Bullar, kakor, sockerkakor?
- Jag ska baka sockerbullar.
- Å det låter gott. Sockerbullar.
- Ja och då ska jag baka i en liten stuga vid morfar och mormor. Så kan dom komma och köpa kakor.
- Jaha, va bra, det vill dom säkert.
- Ja, och så ska jag ha som farmor. Ett förkläde.
- Jamen precis, det får du ju ha.
Jag ber henne återberätta hennes bagardrömmar för farmor lite senare. Farmor frågar då
- Jaha ska du ha ditt konditori vid mormor och morfar. Dom har kanske inget i närheten av sitt hus.
- Nä, då får vi ju bygga ett där, svarar hon självklart.
Nu vet alltså morfar vad han får börja bygga när han är klar med bygget på landet. Ett konditori. Där det ska bakas sockerbullar.