Inga ballonger, inget kalas!

Morfars födelesedag och vi ska ta bilen dit och hälsa på. På morgonen far jag runt i huset och packar ihop grejor. När jag står och tycker att jag är färdig tittar jag på min dotter som sitter på köksgolvet påklädd ihop med sin lillebror, också påklädd för att åka. Jag frågar henne

- Är det något som du vill ha med dig till mormor?

- Näe, svarar hon, bara min lillebror.

- Det var gulligt sagt, såklart tar vi med lillebror.

Vi åkte iväg och var framme vid lunchtid. Vi åkte förbi den stora statyn Pinocchio på vägen och min dotter tyckte han såg ut som pappa (inte nåt som jag ser, men barn har ju bra fantasi) och hon säger också varje gång att Pinocchio är på väg till mormor. Och trots att han ser ut att ta jättekliv kommer han aldrig fram till mormor stackars Pinocchio.

Hos mormor leker hon intensivt, mormor har en hel armé av olika roliga leksaker. Ett tag sitter hon och bygger likadana kuber av duplolego fast i olika färger. När hon kommer till de vita legobitarna fattas det två vita och hon blir frusterad. Jag försöker förklara att hon kan fylla ut med andra färger, men rätt ska va rätt och hon vägrar ha någon annan färg. Under tiden denna episod utspelar sig pratar mormor med morfar i telefon, och min dotter hör väl med ena örat att mormor läser upp för morfar vad han ska köpa för mat på vägen hem från jobbet. Så efter ett tag säger hon

- Jag måste också ringa morfar och säga att han ska köpa vita legobitar när han kommer hem.

Jag säger till mormor att min dotter vill prata med morfar, så efter ett tag är får hon luren.

- Kan du köpa lego när du åker hem? Det fattas bitar.

- Jaha, det var ju illa men det blir nog svårt för jag åker inte förbi någon leksaksaffär, så vi får ta det en annan gång. Är det ok?

Min dotter suckar lite

- Okej då. Hej då.

Hon vänder sig till mig sen när vi lagt på luren

- Han skulle köpa det en annan gång, så jag får väl bygga färdigt nästa gång.

Lite senare ritar hon en teckning till morfar och skriver morfar på den och gömmer den i en av hans skor. Plötsligt hör vi henne ropa

- Jag vill hjälpa till att blåsa upp ballongerna!!

- Jaha tycker du vi ska ha ballonger, säger jag

Mormor går till en låda och börjar rota runt medan hon säger

- Jag ska se om jag har några, det är inte säkert att jag har ballonger.

Min dotter ser på henne och ser ganska förskräckt ut, sen säger hon uppgivet

- Men då blir det ju inget kalas!!

Nä precis, inga ballonger, inget kalas, så är det för barn.

Mormor hittar ballonger, och precis när vi börjat blåsa upp ballonger kommer kusinerna. Alla vill blåsa ballonger och tejpa upp dom. Så när morfar kommer hem har han fler ballonger än värsta barnkalaset. Plus att han fick en färgglad bräda målad i rosa, grönt, blått och orange, av kusin E att ha i morfars bygge på landet, en teckning i paket av andra kusin E och en teckning i skon av min dotter. Så kan alltså en helt vanlig morfarsfödelsedag se ut.

På vägen hem gick mitt torkarblad sönder på bilen mitt i regnrusket, jag köpte en ny för 199kr, det fick jag inte på, men jag kunde till slut laga det gamla, allt medan lillebror skrek sig hes i bilen, och somnade inte förrän 15 min innan vi kom hem. Men det är en helt annan historia....