Föleskeda och 33 starka år

Ibland hör vi när vi säger fel, men även om vi hör att vi säger fel är det inte alltid lätt att rätta till det. Som idag när min dotter skulle säga att hon skulle ge sin kompis en baddräkt med Dora på kompisens nästa födelsedag.
- Då kan jag ge en Dora baddräkt till henne på hennes föleskeda....
Hon stannar upp
- Neeeh, föleskeda....
Hon funderar febrilt igen
- Föleske...neeeej, fölske...ååå nej...
- Föd....pappa hjälper henne på traven
- Födelsedag, säger hon sen självklart, så heter det ju.
För övrigt tycker min dotter som fyllde 3 år nu i december att hon redan är 4 år. Och så brukar man ju göra ibland. I alla fall när man är yngre. Säga att man är lika gammal som man fyller under året. Det är bara att det blir lite extremt, när ens födelsedag är i december och att då redan i januari säga att man är ett år äldre. Men det är ju inget som hindrar att man gör det, så vi nickar och säger till henne att visst är du 4 år, fast det dröjer ju ett tag tills du fyller just 4.
Lillbror är 8 månader, och jag hade varit och köpt barnmat för 8 månader.
- Det står 8 år på den mamma.
- Nja, det menas 8 månader, så gammal är ju lillebror så då kan han äta den barnmaten.
- Jaha 8 månader....säger hon.
Jag tar burken och försöker öppna den. Locket sitter hårt åt. Jag tar i allt vad jag har.
Till slut går den upp.
- Hur gammal är du mamma, frågar då min dotter.
- hmm....33.....
- Då måste man nog vara 33 för att kunna öppna den burken.
- Jooo du, skrattar jag, det måste man nog.

Lite senare klipper jag hennes naglar. Jag börjar med lillfingret. Det tycker hon är bakvänt.
- Mamma nu klipper ju du baklänges.
- Vad menar du med baklänges, undrar jag.
- Jamen du börjar med lillfingret, sen ringfingret, sen långfingret, sen pekfingret och sist tummen. Det blir ju bakåt.
- Ja, det kanske det blir, det beror ju på hur man ser det.
- Jag ser tummen först.
Kanske logiskt.