Det luktar godis

Dagens höjdpunkt var julgransplundringen hos A. Vi bestämde att vi skulle dansa runt granen först, sen plocka ner kulor och SEN öppna smällkarameller. Vi sjöng hej tomtegubbar och räven raskar över isen. Men bara en vers, för sen ville vår dotter inte sjunga mer. För henne var det nog en vers för mycket, för henne hägrade nämligen endast smällkaramellen. Både vår dotter och A rev upp smällkaramellen de fick, i sizen Pringel-tub, och hittade både lite pyssel, en clementin, men framförallt en godispåse. Godispåsen försvann i ett nafs. Medan värdparet gjorde i ordning lördagsstek med tillbehör, pysslade barnen och jag, min sambo dammsög granbarr. En mycket mysig lördagskväll där vi upptäckte att vår dotter har en näsa för godis. Inte nog med att chokladen i lördagsgodispåsen försvann kvickt, så var chokladsåsen till marängswissen populär samt att följande konversation gav oss bevis på att hon kan lukta till sig choklad.
Pappa tog en bit choklad i vuxengodisskålen, åt upp den och gick sen och frågade vår dotter
- Behöver du gå och kissa?
Hon vänder sig mot honom och tittar på honom och sniffar med sin lilla näsa
- Vad är det som luktar? Det luktar ju godis.
Det går inte att smyga med godis här inte.....

Vi försökte också introducera ledtrådslekar för A. Vår dotter brukar gömma saker i en väska och så ska vi gissa vad det är genom att hon säger ledtrådar. A hängde på och gömde saker i en liten väska och kom sen och frågade mig
- Kan du gissa vad jag har i väskan.
- Ja, kan du ge mig en ledtråd
Hon tog handen mot fickan och låtsades ta något ur fickan och höll fram sin hand och sa
- Jag har en här, du får en här.
- Kan man hålla den så som du gör med handen, säger jag oförstående.
Hon tittar lite osäkert på mig, sen förstår jag att hon ville ju ge mig en ledtråd, alltså fysiskt. Hur gulligt som helst.