Idag åkte julgranen ut. Min sambo trimmade den innan den for ut genom dörren. Jag själv tyckte det var lite sorgligt. Den stackars granen som stått där så ståtlig och gett oss en sådant mysigt sken. Vardagsrummet blev åter sitt trista jag, utan mysigt julgranssken, röda dukar och utan vår glada tomteskara. Vår dotter tyckte dock att klippa grenar och klä av granen var minst lika roligt som att klä granen en månad tidigare.- Du kan plocka av kulor så kan jag ta ner ljusen, sa pappa.
- Och stjärnan då?
- Stjärnan kan jag ta, svarade pappa.
- Ja för du är ju lång, sa hon.
När allt pynt är borta börjar pappa klippa av grenar.
- Jag vill klippa pappa, snälla jag vill klippa grenar.
Hon fick också klippa lite med sekatören.
När granen sen stod där kal och sorglig låtsas jag snyfta
- Det är lite ledsamt att slänga ut vår fina gran, jag snyftar lite till
Vår dotter ser på mig lite pilimariskt och ler med ett leende som visar att hon förstår att jag skojar lite sen säger hon
- Mamma det kommer en ny gran nästa jul igen, man behöver inte va ledsen.
Hmmmm det är ju faktiskt tvärtom det borde vara, att jag tröstar henne med att julen är slut. Men det är ju skönt att det ibland är omvända roller. Lillebror undrar också var julgranen tog vägen för min sambo sa att han hela eftermiddagen sneglat bort mot hörnet där den stod med en förundrad blick. Så han kanske brås på mig och blir sentimental när julen faktiskt är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar