Jobba hårt och kokt blodpudding

Idag satt vi och ritade, eller rättare sagt målade. Vår dotter har fått dille på att skriva ut bilder från näten på olika figurer så som Dora, Pippi, Nalle Phu osv. som vi sedan målar med tuschpennor.
- Mamma du får måla den här så tar jag den här
Jag fick en riktigt detaljerad bild och hon fick en lite lättare bild att måla. Helt rättvist om man ser till förmåga att måla. Men det tog oändlig tid för mig att få färdigt den där bilden eftersom lillebror också pockade på uppmärksamhet samtidigt.
- Men mamma måla färdigt då, fick jag höra med jämna mellanrum
- Jamen den här var lite jobbig att måla tycker jag, det tar ju jättelång tid för mig.
- Men du får jobba hårt hårt, svarar hon.
- Jaha, skrattar jag, det får jag göra.
- Ja så ska du nog se att du blir färdig till slut.
- Ja, det har du rätt i.
Så fortsatte vi måla måla måla och till slut blev jag klar.
- MEN va fin den blev mamma!
- Tack, söta du.
För övrigt har lillebror ätit kokt blodpudding. Helt själv. Utan hjälp. En riktig delikatess för en 8 månaders kille. Min väninna som jag pratade med samtidigt som jag anordnade denna förträffliga måltid höll dock inte med. Och jag höll definivt inte med efter att ha sett honom kladda in hela sig själv och allt runt omkring. För det såg onekligen ut som något helt annat med samma färg och som brukar komma ut efter lillebror ätit......