Naivt och självklart

Midsommar och jordgubbar hör ju ihop. Lika mycket som regn och midsommar hör ihop nuförtiden. Alltid är det prat och spekulationer om hur vädret blir på midsommar. Och visst gillar vi alla när det är sol. Men det är tur att alla inte är precis likadana. För livet känns oftast mer positivt om vi kan se saker från andra sidor genom att ta in andras värderingar om saker och ting ibland. Som inställningen hos barn. Tänk om vi även som vuxna skulle vara lika spontana som barn och lika positivt inställda till den mesta. Den här naiviteten vore skönt att ha kvar.

Precis när trädgårdsmöblerna var dukade med somriga dukar, sill i mängder och byttor och grytor fyllda till bredden med jordgubbar och potatis kom regnet. Som på en given signal.
- Det är ju typiskt, säger jag.
- Vaddå mamma?
- Nu börjar det regna. Precis när vi ska börja äta.
Då springer hon till hallen och ropar
- Men jag gillar ju regn
Jag ser hur hon börjar leta efter stövlarna.
Härligt tänker jag. Det är ju faktiskt sån inställning jag borde ha.
Vi sitter ändå inne förstås.
Det som är grädde på moset är att det är uppehåll så länge vi sitter inne och äter. Så fort vi sticker ut näsan igen för att dansa kring midsommarstången, börjar regnet igen. Barnen störs inte det minsta av det. Vi vuxna kör hela repetoaren med grodor och kråkor som hoppar och slankar hit och dit, i rapidfart och avslutar med en långdans in igen. Jag undrar om barnen ens uppfattade att det dels var en stång de dansade runt eller att det ens var olika låtar som vi sjöng. Men dansat fick dom i alla fall våra barn. Så nu kan dom lägga den midsommaren till en av de midsomrar som de i alla fall hade otur med vädret, men dansat fick dom.

Självklart måste jag även nämna ytterligare kommentarer som jag hört av min dotter i mitt dagliga liv som mamma. Lillebror ligger på skötbordet. Han har bajsat.
- Lillebror bajsar gult och jag bajsar brunt. Så är det mamma.
Självklart och värt att kommentera tycker hon. Det tycker jag med. Allt blir så mycket mer uppenbart underbart när jag har en krabat som kommenterar det som vi andra mest bara låter gå förbi.