Lamm

Livet är orättvist. Jag har alltid tyckt att livet är orättvist men många gånger har man kanske förstått båda sidorna av orättvisan. Jag menar att jag kan förstå varför det är på ett visst sätt trots att det inte är rättvist.

Men jag har nu kommit fram till vad som är mest orättvist här i världen och hur mycket jag än försöker, förstår jag inte ett skit. Och det är när barn dör. Det är jobbigt att skriva om och läsa om känner jag, men idag måste jag bara skriva några få ord.

För vi har nog alla haft dessa svåra tankar. De kan komma när vi hör eller ser reportage om barn i tredje världen, när vi möter någon närståendes sorg över ett barn eller helt enkelt genom att bara läsa dödsannonserna i tidningen.

Min dotter säger att vi är alla Guds lamm. Det har hon lärt sig på sin förskola. Och när hon säger det får jag en gnutta tröst i mina svarta tankar, för vissa lamm är skörare än andra och behöver en omvårdnad som bara kan fås i en annan värld. Så jag tror att de lamm som jag inte förstår varför de inte får leva, har fått en grönare äng att leka på och en skönare ullbädd att sova på för att de var värda en bättre värld än den vi människor har skapat här.