Förbjudet

Mormor och min dotter badar i Vänern. Farmor och jag står på stranden och ser på.
Min dotter och mormor vadar om kring med vatten runt benen, det är väldigt långgrunt.
Så kastar mormor en boll och min lilla tjej hoppar efter den och doppar nästan hela sin kropp, ja magen blir i alla fall blöt.
Då ropar farmor från stranden till henne
- Nu blev du väl i alla fall blöt om magen.
- Nä, svarar hon, jag har ju baddräkt.

Idag köpte vi lördagsgodis. En stor happening för en 2 1/2 åring. Hon gick runt bland smågodiset och valde några godisar här och några godisar där. Men det är inte hon som går runt där med mest kliande i fingrarna efter att få röra godiset....nej, hennes mamma, jag alltså, får syn på en av lösgodisburkarna innhållande färgglada godislinser av något slag. Och burken är fylld till bristningsgränsen. På burken finns en lapp fasttejpad.
"Denna burk är sönder. Öppnar man locket rinner allt godis ut. Vänligen välj en annan sort"
Jag läser det högt för min sambo. Han känner mig väl. För han replikerar snabbt:
"Du skulle bra gärna vilja öppna den va?"
Jag tittar på honom.
"Skojar du eller, varför skriver dom vad man INTE får göra?? Då får man ju känslan av att man bara MÅSTE testa att göra det."
Jag är som ett barn. Tvärtomfilosofin fungerar på mig. Säg vad jag inte får göra så vill jag göra det. Kanske inte i verkligheten, men jag får det på hjärnan och kan inte låta bli att tänka hur det skulle vara om jag bara öppnade lite på det där locket....hur mycket godis skulle det liksom bli på golvet.....
För längesen, när jag var utbytesstudent i Canada, satt jag många timmar i en datasal nere i källaren på biblioteket. En stor sal med många studenter som kom och gick. I salen fanns en stor dörr med en stor låsbalk på, där det stod "Do not enter, the emergency alarm will go off". Varje gång jag kom dit, tänkte jag, undra hur det där alarmet låter. Ibland funderade jag om jag skulle öppna och skylla på att jag var utbytesstudent och inte riktigt visste vad skylten betydde. Men så en dag, när jag satt där och mina hjärnspöken precis hade övertalat varandra att det inte var någon bra idé att öppna den där stora dörren, ser jag hur en ung asiatisk kille kliver mot dörren, tar tag i låsbalken och öppnar. Jag bara gapar.....och lyssnar.
Vilken ljuv musik, det var så alarmet låter. Och jag behövde inte göra någonting. Förutom att hitta någon ny förbjuden frukt att fundera över hur det skulle vara att smaka på den.