Gräshoppor

Frågar min dotter idag efter vårt djurparksbesök vad hon tror zebrorna äter. Hon svarar ju förstås köttbullar eftersom hon tycker det verkar vara något som dom flesta äter. Jasså säger hennes pappa, jag trodde dom åt gräs. Hennes pappa frågar då vilka djur hon tror äter gräs. Hon funderar en stund och svarar sen gräshoppor. Som om det är det självklaraste i världen.

Blir lika fascinerad varje gång vi är på besök på det stora varuhuset med stort I. Hur lyckas dom få mig att köpa madrasser, sugrör och en stor grå ytterkruka i ett enda svep. Utan att känna dåligt samvete över att spenderat pengar där. Det känns liksom alltid som välinvesterade pengar. Oavsett om det är en madrass eller ett sugrör. Jag går alltid därifrån övertygad om att jag hittat precis det jag behöver som mest. Trots att 85% av det jag köpte visste jag inte att jag behövde när jag gick dit.

Till slut undrar jag om jag blivit morbid. Idag trimmade jag. Jag har inte trimmat på jättelänge. I trädgården alltså. Jag tog fram den batteridrivna trimmern och började skala bort rävrumpor, tistlar och annat ogräs på baksidan. Besatt av att allt som kom i min väg blev helt demolerat fortsatte jag tills batteriet tog slut. Till min stora besvikelse. Jag frågade desperat min sambo vart batteriladdaren var. Han sa att det tar några timmar innan det blir laddat. Då sa jag att jag kanske kunde ta fram vår trimmer med sladd. (den batteridrivna är inlånad från svärfar) Han suckade stort, men snälla du, det är söndag eftermiddag, folk kanske vill ha lite lugn och ro och inte höra vår trimmer eka mellan husväggarna. Det var nästan att jag svarade "Ska folks söndagsro få hindra min nyvunna kärlek till att utplåna ogräs på motorsaksmassakervis", men jag insåg sedan att hans förnuft gick över min känsla. Så jag gick in i källaren och satte batteriet på laddning, för i morrn kväll är det måndag och någon måndagsro finns väl ändå inte så då ska det banne mig trimmas.....