Gafflar och annat

Idag har vi funderat över vart alla blåssippor (annat ord för maskrosor för er som inte läst inläggen tidigare) tar vägen. Inte själva maskrosfröna som blåser iväg, utan stjälkarna. Det har jag inte funderat på innan, men nu när min dotter frågade började jag också tycka att det var mysko. På ängen vid vårt hus kryllade det tidigare av överblommade maskrosor som vi kunde blåsa av fröna på, men nu finns endast maskrosbladen kvar. Hur gick det till ? Stjälkarna bara försvann utan att vi tänkte på hur. Det är ganska intressant att jag numera får fundera över existentiella frågor, stora som små, som jag innan inte ens reflekterade över. Inte nog med det, jag ska kunna förklara dem med...

Innan har ju min dotter förklarat för mig att ösa sand på varandra, det är helt normalt, för det är så barn gör. Idag fick jag höra följande.
- Titta mamma, här har jag stuckit in gaffeln.
Hon visar mig tre märken i vårt köksbord. Som förutom de märkena, har oräkneliga märken av alla dess slag, från olika sorters av tillfällen.
- Det gjorde jag när jag skulle äta kyckling, fortsatte hon, då stack gaffeln ner så i bordet. För det är så gafflar gör.
Såklart. Hade jag varit en gaffel hade jag också varit frestad att se hur fina märken jag skulle kunna göra i ett köksbord.

För övrigt har jag också funderat på vår brevlådepizza. Om det hade varit så att man kunde beställa pizza på nätet, antar jag att det är så det skulle se ut om man fått den hemskickad i brevlådan. Bara att gå ut och hämta den till middagen. Pizza-Homedelivery by mail liksom.