Bihang

Jag har en liten handbok för föräldrar som har spädbarn. En bok skriven av spädbarnsforskare, och som är en helt obeskrivligt värdefull pärla i den ovisshet som man lever i då bebisar endast kommunicerar med skrik i varierande tonarter. Tonarter som är ganska svåra att tolka om till behov som bebisen vill förmedla. Boken är skriven helt ur bebisens synvinkel och gör att vi oförstående världsvana vuxna människor kanske förstår lite lite mer om hur det är att upptäcka allting för första gången! Vi tänker nog inte alltid hur läskigt det kan vara att få nya saker introducerade för oss varje dag, ja till och med varje timme eller varje minut vissa dagar!

Min bebis är nu snart 8 veckor. Vi har märkt att han inte vill sova så gärna själv, vill gärna vara nära oss hela tiden och sover plötsligt oroligt. Vad hände med bebisen som sov så gott några timmar om dagen och natten??
I kapitlet om 8 veckorsbebisar står det bla "Barnet börjar kunna känna igen enkla mönster i sin omvärld och i sin egen kropp. Hon upptäcker sina händer och fötter och ägnar timmar åt att försöka lära sig att kontrollera dessa fäktande små bihang". Och det är just vad min bebis gör. Han fäktar och boxas hej vilt med sina små knubbiga armar. Ser ju hur komiskt ut som helst, men inte så konstigt egentligen.....

Tänk dig själv. Du har legat i din säng, i vagnen, i famnen, ja lite överallt och haft det skönt, med lite vaggning och gosande från mamma o pappai en sisådär 6 veckor. Du har bajsat när du känner för det och ätit när du känner för det och sovit när du känner för det. Så plötsligt en dag ser du något som helt nära ögonen fäktar förbi. Shit tänker du, VAD var det där !!! Phu, det kanske bara var något tillfälligt. Men så händer det samma sak igen, fast från ett helt annat oväntat håll. Va kom dom där ifrån, har jag haft dom hela tiden? Och har jag dessutom två stycken?? Två bihang som famlar omkring..... Och hur sjutton styr man dom här ???

Inte konstigt att man blir rädd och sover oroligt och gärna vill ha någon nära som tröstar en när det blir för jobbigt att upptäcka alla nya kroppsdelar. Visst förstår man att dom skriker de små liven när de först förstår att dom HAR bihang och sen även när de förstår att dom själva kan STYRA dom.....det är läskigt....
Fast tänk va snopna och förundrade de små pojkbebisarna kommer bli när de märker sitt bihang mellan benen!! Först att det hänger något där, sen att de kan kissa med den men främst....de kan inte i alla lägen styra den.......