Aldrig försent

Jag gillar TV. Mest gillar jag TV när jag inte tänkt titta på något särskilt utan mest råkar ha på TV:n och på så sätt får se något intressant program som jag aldrig skulle sett om jag letat efter något bra program i TV-tablån. Idag råkade jag se dokumentären om Maja.

Maja drev ett hotell i Hultsfred som hette Hotell Palace. Maja var vid dokumentärens inspelning 94 bast. Hon var den enda anställda på Hotellet med 20 rum. Maja gjorde allt. Och då menar jag allt. Hon bäddade alla sängar, bytte glödlampor, planerade bokningar, gjorde frukost, tvättade fönster på fjärde våningen hängandes ut för att nå utsidorna. Jag satt och bara gapade. 94 bast! Motiveringen för att inte anställa någon var att de gör allt så långsamt. Då hinns allt inte med.
Jag förstod ingenting. Jag går ju 7 gånger snabbare nedför en trappa än vad hon gjorde. Hur skulle det gå långsammare om hon hade någon anställd?
Men sen hajade jag. Hon menade förstås att det skulle gå långsammare för de skulle inte göra som hon gjorde. Allt skulle inte bli som hon ville. Och visst har vi alla det i oss.
Att på det sättet som jag själv gör saker ÄR faktiskt det bästa sättet att göra saker på.
Fast vi vill ju inte verka märkvärdiga så det är inte alltid vi säger det högt, men innerst inne vet vi så väl att det är vi som gör saker på rätt sätt och andra gör det på fel sätt.

Det jag kan erkänna är att det bara är jag och möjligtvis min kollega på jobbet som kan sätta in smutsig disk i diskmaskiner på rätt sätt. Alla andra gör det på fel sätt. Jag är alltså diskmaskinsfascist. Det kryper i mina fingrar när jag ser hur folk kan starta sina diskmaskiner utan att ha fyllt upp alla tomrum. Innan har jag mest varit tyst och svalt min frustration över hur diskmaskiner går utan att vara välpackade. Inte så packade att disken inte blir ren, utan bara smart packade. Men under senare år har jag mer accepterat min diskmaskinsobsession och brukar tillrättavisa vissa okunniga diskmaskinspackare. Ibland säger jag till men oftast går jag och möblerar om själv, för då blir det ju gjort på rätt sätt. Det allra bästa är om jag gör det själv. Jag behöver ingen hjälp för då går det ju långsammare, precis som Maja hävdade, och risken är ju att jag får packa om hela diskmaskinen om någon klåpare packat före. Fram till nu har jag också trott att jag varit ensam om att känna så här. Men jag har som sagt en kollega som ryser när diskmaskinen packas fel och i helgen fick jag även reda på att min kompis svärmor också gärna packar diskmaskinen själv och dessutom anpassar hela sin köksutrustning efter att den skall kunna diskas i diskmaskinen. Visst är det bra skönt att veta att man även delar sina mest onormala beteenden med andra tokstollar.

Sen måste jag sluta med att kommentera Maja igen. Hon gjorde ett sånt stort intryck på mig. Hon sa att hade hon varit 20 år yngre hade hon satsat på hotellet. Vilket betyder att hade hon varit 70 bast istället, hade hon satsat. Jag som länge funderat på om man skulle ta och byta karriär helt o hållet. Men tyckt att jag nästan är för gammal för att satsa. Nä, får nog ta och tänka om och vänta tills jag är 90 innan jag säger att jag är för gammal.