Stor grön kanin

Idag har det varit Liseberg. Min dotter älskar Liseberg, innan hon ens har varit där. För det gör man om man bor i Göteborg. Vi går dit, hon ser bergbanan.
- Se hur dom åker i tåget där.
Hon tittar med stora ögon.
- Jag vill inte åka den
- Nej vi ska inte åka den
Vi bestämmer oss för att åka barnbåtarna. På vägen dit ser vi rainbow.
- Titta där, där åker dom i regnbågen, säger jag
Hon tittar åter med stora ögon och säger åååååå.
- Jag vill inte åka den
- Nej vi ska inte åka den
Vi ser flumride.
- Titta vilken stor rutschkana dom åker där.
- Oj, oooouuiiiii, säger hon och skrattar, men blir allvarlig igen
- Jag vill inte åka den
- Men lilla vän vi ska inte åka den vi ska bara åka saker som är för barn
Så när hon ser båtarna säger jag
- Vill du åka dom
Hon skiner upp
- Jaa det vill jag.

Vi åkte barnbåtarna, vi åkte lisebergstornet (dock till stor besvikelse för oss vuxna som trodde att vi skulle åka ner i underjorden där kaninerna bor , men den var borttagen. Vi hade ju sagt till barnen att vi skulle åka ner till kaninerna...Var e kaninerna Var e kaninerna fick vi höra sen), vi åkte kaninbåtarna och vi åkte karusell. Som tur var fick barnen träffa kaninerna på kaninbåtresan.
När vi på vägen hem frågar vad som var roligast på Liseberg sa hon ganska snabbt
- Det var när kaninen tog min keps som jag tappade, och du pappa tog tillbaka den.
Tack kära stora gröna kanin för att du förgyller våra barns tillvaro.