Igår tittade jag på kartan. Den som låg i bilen. Det är ganska långt till Sälen. Vi ska åka dit på semester. Sen letar jag efter Funäsdalen. Det är ännu längre dit. Det ligger i Härjedalen. Bara ordet Härjedalen vittnar ju om att det är lååångt upp i landet.
Det jag undrar är hur mina föräldrar underhöll oss barn i bilen de vintrar vi brukade åka upp till Härjedalen. Härliga härjedalen. Undra om mina föräldrar verkligen tyckte att det var härliga Härjedalen efter åtskilliga timmar i bil med två sysslolösa barn i baksätet. Undra också hur många gånger vi frågade "Hur långt är det kvar". Jag kommer inte ihåg bilresorna överhuvudtaget. Jag kommer bara ihåg snön. Otroliga mängder snö. 2 meters drivor. Jag tror att det är det som min mamma och pappa också kommer ihåg. Det brukar ju vara så. Det som var roligt brukar överskugga det som var mindre roligt, som tex en lång resa med barn i bil.
Vi gjorde det som var enklast inför vår långresa med 2 barn. Vi köpte en DVD att ha i bilen. Och därmed köpte vi oss även ca 1 timmas lugn och ganska tyst bilvistelse. Fast det är ju inte enbart för vår skull. Inte för att bebisen kommer kolla på Molly Mus, men min dotter kommer garanterat uppskatta att titta på Molly istället för bilsätesryggstödet. A win win med andra ord.
2008 - 2018
5 år sedan
1 kommentar:
Efter 450 mil igenom Europa med två barn i baksätet känner jag mig ju mer eller mindre som proffs på det här med bilsemster...
Japp, du har gjort helt rätt. Vi hade inte kommit längre än till Odense om vi inte hade haft DVD´n. Det var bara att mata på den ena filmen efter den andra. Som min kompis sa när jag oroade mig lite för att mina barn eventuellt skulle få sociala problem i tonåren efter att ha sett fyra Disney filmer på raken:
-Vad annas skall de göra när de sitter fast spända i var sin stol?
Sant.
Skicka en kommentar