Det var så lite så....

I helgen har det diskuterats mycket om att fråga om hjälp.
Vem känner du att du kan fråga om hjälp? Visst har många lätt att fråga sin familj om hjälp, men om de inte finns i närheten och du behöver hjälp med kort varsel.
Tycker du det är pinsamt att be om hjälp? Betyder det att du inte klarar dig själv?

Varför tvekar vi då att be om hjälp? Är vi rädda för att personen i fråga inte klarar av att säga nej om han/hon verkligen inte vill hjälpa? För vi kan ju inte vara rädda för att få ett ja?

När situationen sen är tvärtom, att du har gett någon en hjälpande hand. Vad svarar du då när du får ett TACK?
- "Det var så lite så".
- "Inga problem".
- "äh, jag hjälper så gärna till"

Varför svarar man inte rätt och slätt "Varsågod" eller till och med "Varsågod, nästa gång hjälper du mig". Visst beror det på vad det handlar om och vilka personer som är inblandade. Men varför viftar vi så ofta bort våra tjänster som bagateller, istället för att poängtera att här hjälper vi varandra.