Hur jag än gör så kan jag inte låta bli att tjuvlyssna. Var jag än är i publika sammanhang så har jag alltid spetsade öron och snappar upp minsta lilla konversation. Ibland är jag inte alls diskret, eller om vissa får ha en åsikt, så är jag aldrig diskret. Till och med hakan åker ned när jag ska lyssna lite mer intensivt och jag har stigit helt in i konversationen själv.
Att tjuvlyssna tycker jag är som att se på en riktigt bra dramaserie på TV, ja till och med bättre, för det känns ju så klart mycket mer äkta i verkliga livet. Det enda problemet är att man ofta inte får reda på hur allt slutar. Vilket gör att en själv får hitta på slutet och det kan ju vara spännande att styra över folks liv, om än i fantasin.
Som i lördags när jag var på IKEA. Jag står i kön till caféserveringen och får stå en bra stund bredvid ett bord där två kvinnor sitter. Den ena kvinnan är i 35-års åldern och den andra kvinnan är att döma av ålder och utseende förmodligen mamma till 35-åringen. 35-åringen, som vi här kan kalla dottern, pratar med ganska hög röst så jag behöver inte anstränga mig nämnvärt för att höra allt.
Dottern berättar om en kväll hon hade med en man, och kvällen refererar hon till som "sista kvällen". Under denna kväll ringer en annan kvinna upprepade gånger till mannens mobil och dottern uttrycker med yviga ord hur irriterande detta är. Speciellt eftersom den mobilringande kvinnan uppenbarligen vet att det är "sista kvällen" och att dottern och mannen ifråga skulle "ha det lite mysigt" som hon uttryckte det. Det hon var mest upprörd över var att kvinnan inte slutade ringa trots att mannen tryckte bort henne två gånger i rad och sen inte svarade.
Det var vid det här laget som kön började röra sig och jag stod i valet och kvalet om jag skulle följa med eller komma med någon dålig ursäkt till personen bakom mig i kön "jag har inte bestämt mig ännu, du kan få gå före", bara för att få behålla platsen bredvid de två kvinnorna. Jag hade ju precis blivit introducerad till en följetång som jag gärna inte ville missa nästa episod av. Men feg som jag var följde jag snällt med kön och stod nu plötsligt med några frågor:
- Varför skulle dottern ha en sista kväll med mannen?
- Hade de brytit upp, eller skulle han flytta långt bort och vilken relation hade hon till mannen?
- Om de hade brytit upp, har man väl inte en "myskväll" som avslutning på förhållandet ? Eller har man det ?
- Och den stora frågan, vem var kvinnan som terroriserade mannen med mobilsamtal?
Då kommer vi ju till det stora dilemmat med min tjuvlyssningssvaghet.....jag fyller min hjärna med andras vardagsdilemman och frågor som jag inte får svar på. Än så länge har jag aldrig släppt på mina hämningar och gått fram till de inblandade och ställt de frågor som kommit upp hos mig under samtalets gång (många frågor hänger ju på att man inte har bakgrunden...). Men en dag är jag rädd att min nyfikenhet kommer gå över mitt förnuft och jag kommer stå där och rabbla frågor till människor som sitter och tror att de endast anförtrott sig till sin samtalspartner. Så ni som tror att ingen lägger märke till just er och era kompisar när ni babblar på caféet, bussen eller på IKEA.....en dag så kommer en för er helt okänd människa att ifrågasätta era relationer, fiender och vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar