Inbillska Magsjukesmärtor

I juletider sprids våra vanligaste sjukdomar som en löpeld. Där, mitt i bland oss, mellan granar, glögg och skinkgriljeringar smyger de små bacillerna på oss där vi står intet ont anande och myser i julefriden. En frid som från ena studen kan gå från härligt frosseri i tryffel till ett förbannat hulkande över julstädat glänsande toalettporslin.

Att få vinterkräksjukan mitt i julmatshetsen är ju en ironi utan dess like. Mat är det man ska umgås runt från lucia till trettonhelgen. Några dagar av magsjuka kan få den mest matglade korpulente medelålders herre att föredra vatten och smörgåsrån framför julöl och silsallad. Det lustiga i hela kräksjukesnurran är att det gärna smittar andra. Inte bara fysiskt utan även psykiskt.

Bara orden magsjuka och kräkningar kan få oss helt kärnfriska julfirare att känna bubblor och oroligheter i magen. Skulle man dessutom höra en familjemedlem hulka sig inifrån badrummet, dröjer det definitivt inte länge förrän kväljningarna längst bak i gommen infinner sig.

Så varför kommer då dessa inbillska magsjukesymtomen ?
Är det för att många av oss vanliga svenssons vet, att ligga utslagen och helt utelämnad till enbart vatten och vätskeersättning är det närmaste total hjälplöshet man kan komma?
Eller är det kroppens försvar för att förbereda oss för vad som KANSKE komma skall?
Eller är det möjligen så att om vi känner efter och simulerar några symtom kanske inte de verkliga bacillerna kommer, för då tror de att vi redan är magsjuka och på så sätt kan man lura dom att få fäste ?

Det jag vet med säkerhet är att orden vinterkräksjuka och magsjuka inte ens bör sägas i samma mening som julmat och julgodis.