Närvarande

Jag börjar dagen med att stå i duschen och tänka på vad jag ska äta till frukost. När jag äter frukost funderar jag över vilken väg jag ska ta till jobbet för att slippa köer eller så läser jag tidningen och blir upprörd över någon politiker som ändrar A-kassor hit eller dit. Och kommer knappt ihåg om jag åt leverpastej eller ost på smörgåsen. På väg till jobbet tänker jag på mötet som jag ska sitta i tillsammans med två chefer, och blir nervös när jag tänker på att de kommer betrakta mig och min presentation in i minsta detalj. Under mötet somnar nästan den ene chefen och den andre får ett viktigt samtal och måste gå ut och jag irriterar mig över att jag bekymrade mig för mötet innan, och börjar istället fundera över hur jag ska få tid med allt som jag vill göra i helgen, trots att det bara är tisdag....

Att kunna vara närvarande i just detta nu, att vara här och nu, är för många väldigt svårt. Så också för mig. Jag skulle vilja vara bra på att koppla om mig till att endast tänka på nu, nu, nu, istället för sen, sen, sen. Men det är jag absolut inte bra på, tvärtom, jag är alldeles genomusel på att bara finnas till. Vilket borde vara den enklaste sak i världen egentligen. Jag menar det borde vara det mest basala och naturligaste för en människa att bara sitta ner och bara vara. För det är ju precis det vi gör i början av livet. När vi är barn.

Barn har ju en förmåga att finnas i nuet och inte bekymra sig eller tänka på vad som kommer hända härnäst. I alla fall i början av barndomen. När sen hjärnan börjar utvecklas och vi får förmågan att förutse händelser och tyda konsekvenser av handlingar, det är då som nuet kan bli ockuperat av tankar om "sen:et" (det finns inte ens en bestämd form av sen, vilket borde betyda att det inte är viktigt...). Att kunna föreställa sig och planera för framtiden är ju en konst som vi människor till skillnad från djuren besitter, och som gör att vi kan agera och leva så som vi gör. Men min fråga är just VARFÖR vi inte emellanåt helt kan koppla bort momentet att tänka på nästa minut, timme, dag, månad eller år ? Utan att ta till meditation eller liknande. För vi hade ju faktiskt den förmågan i början av livet.

Så till julklapp i år önskar jag att min hjärna på kommando kan gå tillbaka till det stadie den var på för en sisådär 30 år sedan, för att sedan styras tillbaka till nuvarande skepnad igen. För ibland verkar det vara ganska jobbigt att vara 1 år också....